Sittvänlig bänk

Vi har letat med ljus och lykta efter en bänk med lock för förvaring att ha på altanen. Vissa väljer att kalla dem dynlådor för att de oftast förvarar dynor i dem. Problemet med alla sådana som jag har hittat på affärer är att de är för veka. Det går visserligen att förvara saker i dem, men det går absolut inte att sitta på dem. De faller nästan ihop bara man tittar på dem. Jag tycker att det ska gå att sitta på dem annars förlorar man ju en stor del av poängen med dem. Vem vill ha en stor bänk på altanen att bara titta på.

När jag tittat på utbudet som finns i alla hyfsat närliggande butiker så bestämde jag mig för att bygga en själv. Hur svårt kan det vara? Inte så svårt alls visade det sig. Jag bestämde mig för att det ska gå att sitta tre personer på den och att den ska vara i komfortabel sitthöjd. Jag jämförde höjden med våra köksstolar och gjorde en ritning. Virke till stommen hade vi redan hemma, eftersom vi använder det som regelvirke i huset. Utsidan på bänken klädde jag med spillbitar som blev över från innertaket till altanen. Det enda jag behövde köpa till var gångjärn och en hasp så att man kan låsa lådan vid behov. Jag målade bänken i samma färg som altanen är målad i. Jag tyckte det var lämpligast eftersom vi inte kommer att bära in denna bänk under vintern. Den blev riktigt tung och stabil. Det går definitivt inte att sitta sönder den. Dessutom kan man ha dynor i den...




Jag törs redan nu säga vad årets bästa inköp har blivit. Linnékrukan. Den är inhandlad på Skansens krukmakeri. Visst är den vacker!

Altanbygge pågår

Vilken härlig sommar det är. Alla inneprojekt, som att färdigställa badrummet och liknade ligger på is. Vi jobbar bara ute. Altanen och balkongen börjar ta form. Vi
har målat altanen och lägger i dag in golvet. Jag målar spjälor till räcket i rasande fart, men det går ändå inte tillräckligt fort. Det är många spjälor och jag funderar över varför jag var tvungen att välja så smala brädor, men det blir fint när de sitter uppe. Då vill jag minsann inte ha dem något bredare.

Norge

Även om det nu gått en tid sedan den hemska händelsen i Norge där en man, Anders Behring Breivik, sköt ner ett antal ungdomar på ön Utøya och sprängde en bomb i Oslos regeringskvarter, känner jag mig tvungen att uppmärksamma det. Det känns fruktansvärt och surrealisktiskt att något såndant kan hända och att någon kan skjuta ner så många människor utan att, som det verkar, känna något. Hur kan det vara möjligt? Det måste helt klart vara något allvarligt fel på denne man.

När massakern inträffade kastade jag ett öga på twitter. Där började det rulla in en massa information om de båda dåden. Jag insåg snabbt att ville man ha korrekt och snabb information var det @baskerud man skulle följa. Han är ursprunligen norrman, men twittrade på svenska om dåden. Även @emanuelkarlsen var och är väl värd att följa. Emanuel Karlsten har en blogg där han har skrivit väldigt mycket läsvärt om Norgehändelsen.