Tur att man inte kan bli av med sin blogg på grund av vanvård. I så fall hade jag åkt dit för längesedan. Men det positiva med min frånvaro på bloggen är att det faktiskt har hänt en hel del i rucklet. Matrummet är färdigt så när på en gardin, lite tavlor och en och annan hylla.
Sedan så har vi hunnit en bit med framsidan av huset. Vi har slitit bort den gamla fasaden och tilläggsisolerat. Nu är det bara den nya fasaden som ska upp. Stommen till altanen och balkongen är uppsatt, men vi gör inte färdigt dem innan vintern, de får vänta till nästa sommar.
Inne håller vi på att göra färdigt entren och hallen. Dessutom har vi påbörjat att riva ut badrummet på övervåningen. Det är nästa projekt som ska bli klart.
torsdag 30 september 2010
torsdag 9 september 2010
Resultatet
Första tjejmilen var en upplevelse vill jag lova. Inte odelat positiv dock. Jag är nöjd med min insats, men skitbesviken på resultatet.
Början på loppet var hemskt. Jag ställde mig i startgrupp tre, men hamnade i startgrupp fyra av någon anledning. Gissningsvis för att startgrupp tre var för stor. När startskottet gick var det trångt. Det gick inte att ta sig fram mellan alla kärringar som gick. Om man har bestämt sig för att gå får man banne mig ställa sig längre bak! Jag blev otroligt frustrerad. Arrangörerna borde alla fall kunna ordna så att de som inte har tidtagning tvingas ställa sig i de sista startgrupperna.
När jag väl fick chansen att springa tog jag i för kung och fosterland. Det är på tok för fort för mig. Jag insåg att jag inte skulle orka hela vägen, men kämpade på så länge det gick. Det var en upplevelse att springa bland så mycket människor. Jag springer ju alltid ensam.
Efter några kilometer kroknade jag totalt och orkade inte ta ett steg till, så jag var tvungen att börja gå. Jag gick en hel evighet och sedan sprang och gick jag om vart annat. Sista kilometern in i mål kändes lätt och jag hade fått flyt igen så då sprang jag och kände: är det redan slut?
Sluttiden vill jag inte ens avslöja för att den är så dålig. Det enda bra med den är att jag har en lätt tid att slå nästa år. För jag kommer definitivt tillbaka och då kommer jag att ställa mig längst fram i en startgrupp. Så det så!
Början på loppet var hemskt. Jag ställde mig i startgrupp tre, men hamnade i startgrupp fyra av någon anledning. Gissningsvis för att startgrupp tre var för stor. När startskottet gick var det trångt. Det gick inte att ta sig fram mellan alla kärringar som gick. Om man har bestämt sig för att gå får man banne mig ställa sig längre bak! Jag blev otroligt frustrerad. Arrangörerna borde alla fall kunna ordna så att de som inte har tidtagning tvingas ställa sig i de sista startgrupperna.
När jag väl fick chansen att springa tog jag i för kung och fosterland. Det är på tok för fort för mig. Jag insåg att jag inte skulle orka hela vägen, men kämpade på så länge det gick. Det var en upplevelse att springa bland så mycket människor. Jag springer ju alltid ensam.
Efter några kilometer kroknade jag totalt och orkade inte ta ett steg till, så jag var tvungen att börja gå. Jag gick en hel evighet och sedan sprang och gick jag om vart annat. Sista kilometern in i mål kändes lätt och jag hade fått flyt igen så då sprang jag och kände: är det redan slut?
Sluttiden vill jag inte ens avslöja för att den är så dålig. Det enda bra med den är att jag har en lätt tid att slå nästa år. För jag kommer definitivt tillbaka och då kommer jag att ställa mig längst fram i en startgrupp. Så det så!
söndag 5 september 2010
Tjejmilen
Om några timmar är det dags! Jag sitter på hotellrummet och laddar upp.
Jag återkommer ikväll och berättar hur det gick.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Jag återkommer ikväll och berättar hur det gick.
- Posted using BlogPress from my iPhone
torsdag 2 september 2010
Äppelpaj
Fåglarna i vår trädgård och jag har väldigt olika uppfattning om vem det är som ska äta upp äpplena i äppelträdet. Jag hävdar med bestämdhet att det är människoföda, medan fåglarna säger att det är fågelmat. Det är bara att inse att jag håller på att förlora slaget. De kan tillbringa så mycket mer tid där än jag. Vi hann i alla fall plocka in så pass mycket äpplen att det räckte till en paj.
- Posted using BlogPress from my iPhone
- Posted using BlogPress from my iPhone
onsdag 1 september 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)