Resultatet

Första tjejmilen var en upplevelse vill jag lova. Inte odelat positiv dock. Jag är nöjd med min insats, men skitbesviken på resultatet.

Början på loppet var hemskt. Jag ställde mig i startgrupp tre, men hamnade i startgrupp fyra av någon anledning. Gissningsvis för att startgrupp tre var för stor. När startskottet gick var det trångt. Det gick inte att ta sig fram mellan alla kärringar som gick. Om man har bestämt sig för att gå får man banne mig ställa sig längre bak! Jag blev otroligt frustrerad. Arrangörerna borde alla fall kunna ordna så att de som inte har tidtagning tvingas ställa sig i de sista startgrupperna.

När jag väl fick chansen att springa tog jag i för kung och fosterland. Det är på tok för fort för mig. Jag insåg att jag inte skulle orka hela vägen, men kämpade på så länge det gick. Det var en upplevelse att springa bland så mycket människor. Jag springer ju alltid ensam.

Efter några kilometer kroknade jag totalt och orkade inte ta ett steg till, så jag var tvungen att börja gå. Jag gick en hel evighet och sedan sprang och gick jag om vart annat. Sista kilometern in i mål kändes lätt och jag hade fått flyt igen så då sprang jag och kände: är det redan slut?

Sluttiden vill jag inte ens avslöja för att den är så dålig. Det enda bra med den är att jag har en lätt tid att slå nästa år. För jag kommer definitivt tillbaka och då kommer jag att ställa mig längst fram i en startgrupp. Så det så!