Gnällspik

Veckorna rusar fram i otrolig fart. Jag förstår inte vart de tar vägen. Det känns som att jag inte hinner med nånting av allt jag vill hinna göra. I går var jag i Uppsala på tjänsteresa och det är alltid roligt, men inte just i går. Jag hade svårt att sitta still så länge. Måste stå upp med jämna mellanrum för att ryggen protesterar om jag sitter. Långa möten är med andra ord terror.

Köket som vi trodde skulle vara färdigt nu är det mycket kvar att göra på. Det beror faktiskt inte på att vi är slöa utan på att Köksföretaget har levererat för få spottar till ljusrampen och att ena träskivan till bänken har slagit sig. Spottarna lovade de att leverera inom en och en halv vecka. Jag fattar inte vad det är som tar sån tid? Jag menar, skickar man saker brukar det ta max tre dagar med posten. Vad är problemet? Hur vi ska göra med bänskivan har vi inte ens fått svar på. En sak är då säker, den bänksiva vi har fått tänker vi inte använda. Vi kräver så klart att få en ny.

I och med att vi inte kan sätta fast bänkskivan, så kan vi inte heller börja kakla. Så vi har liksom hamnat i moment 22. Vi kan visserligen pyssla på med andra saker i andra rum, men jag vill ha köket färdigt NU! Jag har tröttnat på att ha alla köksredskap i flyttlådor. Häromdagen när vi skulle göra potatismos, gick vi till svärmor och lånade hennes potatispress för att det var enklare än att börja gräva runt i alla flyttkartonger.

Fast det är klart, det finns inget ont som inte har något gott med sig... Ikväll kan vi med gott samvete se handbolls EM utan att känna att vi måste jobba med huset.