Lekdate

I dag har lilla prinsessan haft två lekkompisar på besök. Väldigt trevligt för mig att få lite vuxensällskap, men lilla p var allt annat än sällskaplig. Hon sov större delen av tiden när de var här. Inte mycket att göra åt. De är ju trots allt bebisar.
Mammorna bjöd jag på denna kaka.


Receptet hittade jag på en blogg brukar läsa. Här finns många smaskiga recept. Jordgubbarna på kakan är inte nyplockade. Det syns att några av dem fortfarande är frusna. De är dock plockade i sommar.
Under den gångna helgen tog jag och sambon tag i bären i vår trädgård. Vi plockade tio liter röda vinbär som vi gjorde saft av. Dessutom plockade jag en stor bunke körsbär som jag gjorde sylt av. Det var dock inte helt lätt att få ner bären. Vårt körsbärsträd är fyra meter högt, så man måste nästan vara cirkusartist för att nå bären. Jag stod och vinglade högst upp på en stegen och nådde inte alls upp till toppen. Nåja, fåglarna måste ju få nåt att kalasa på också.

Modet går igen

Min snälla mamma har sparat mycket kläder från när jag var bebis. Dessa kommer väl till pass nu. Jag tycker att det är lite roligt att kunna återanvända. Dessutom har de ju blivit moderna igen.



Jackan till höger har lilla prinsessan fått i samband med dopet. Sessans mormor skämmer bort henne. Men det tycker jag bara är roligt.

Sportigt på skötbordet

Så här i OS-tider har jag och lilla prinsessan börjat utöva en ny idrott kallad skötbordsbrottning. Det är en mycket uthållighetskrävande sport och jag tror bestämt att Sessan skulle kunna ta OS-guld i den här sporten. Det är nästan omöjligt att få på henne tröjor och byxor numera. Hon är som en liten mask på skötbordet och stretar emot allt vad hon kan. Både hon och jag är helt svettiga innan vi har fått på henne kläderna på morgonen, eller pyamasen på kvällen.

Sessan är "dopad"

Nu är lilla prinsessan "dopad", eller snarare döpt... Hon var så duktig och skrattade när prästen öste vatten på hennes huvud. Vår lilla solstråle!
Det blev en riktigt fin dopgudstjänst som inte var högtravande på något sätt. Vi var i en liten, rätt nybygd kyrka som kändes väldigt lagom eftersom det bara var vår närmsta familj som var närvarande. Prästen är pappa till en av mina barndomskompisar så han kunde göra gudstjänsten personlig. Han avslutade med att be kantorn spela ett stycke enbart för lilla prinsessan, men vi andra kunde också få tjuvlyssna. Det tyckte jag var gulligt sagt.


Efter dopet passade vi på att ta en bild på fyra generationer. Min farmor och farfar, pappa, jag och lilla prinsessan. Jag är så glad att min farmor och farfar lever och får uppleva sessan. Hon är farmors ögonsten och hennes enda barnbarnsbarn. Jag hoppas att de får många år tillsammans.