Det blev en riktigt fin dopgudstjänst som inte var högtravande på något sätt. Vi var i en liten, rätt nybygd kyrka som kändes väldigt lagom eftersom det bara var vår närmsta familj som var närvarande. Prästen är pappa till en av mina barndomskompisar så han kunde göra gudstjänsten personlig. Han avslutade med att be kantorn spela ett stycke enbart för lilla prinsessan, men vi andra kunde också få tjuvlyssna. Det tyckte jag var gulligt sagt.

Efter dopet passade vi på att ta en bild på fyra generationer. Min farmor och farfar, pappa, jag och lilla prinsessan. Jag är så glad att min farmor och farfar lever och får uppleva sessan. Hon är farmors ögonsten och hennes enda barnbarnsbarn. Jag hoppas att de får många år tillsammans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar