Som jag tidigare har berättat har jag bestämt mig för att springa tjejmilen. Under hösten har jag faktiskt tränat med viss regelbundenhet, men den senaste månaden har jag varit drabbad av "latmask". Helt otroligt vad slapp man blir av det. Jag har knappt rört mig överhuvutaget och till och med tagit bilen till jobbet. Skämmes.
Nu har jag tagit tag i latmasken och försökt jobba bort den. I går sprang jag några kilometer och det gick mycket lättare än vad jag trodde. Jag var säker på att jag inte skulle orka springa mer än någon minut, men 20 minuter senare klev jag av löpbandet och konstaterade att "det där var faktiskt inte så jobbigt". Jag tror jag hade viss draghjäp av laptopen som numera står parkerad på bra avstånd från löpbandet. Det är så mycket lättare att springa om man kan konsentrera sig på en bra film under tiden.
tisdag 5 januari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Dessvärre lider nog jag av en kronisk variant. I alla fall när det gäller att träna. /Gbg
Äää, det vet jag med bestämdhet att du inte gör. :-)
Skicka en kommentar