Att stanna eller gå, det är frågan

I veckor har jag och maken funderat. Fram och tillbaka, utan att komma fram till något vettigt beslut. Vi har vänt och vridit på argumenten och försökt se på saken ur olika perspektiv, men ändå inte kommit fram till någon bra lösning.

Men i går tog vi beslutet att...

...lilla prinsessan ska få byta dagis. Vi har blivit erbjudna att börja på dagiset som ligger några hus bort från rucklet och det verkar vara ett bra dagis. Direkt när vi tagit beslutet infann sig en dålig känsla i magen. Det kändes verkligen fel att byta. Lilla prinsessan trivs bra på det dagiset hon är nu och har bra fröknar och roliga miljöer att leka i. Hela kvällen kände både jag och maken att vi hade ont i magen och mådde dåligt över beslutet. Vi tror förvisso inte att det nya dagiset är dåligt, det är bara det att det gamla dagiset är så himla bra. Det enda skälet till att byta dagis är att det nya ligger närmre hem. Det gamla dagiset ligger i och för sig inte långt bort heller. Fem minuters bilväg från oss. Det nya ligger som sagt två minuters gångväg från oss. Ur lilla prinsessans perpektiv är det gamla dagiset bäst. Hon har redan kompisar och är trygg, så att byta dagis vore egentligen bara bra för mig och maken.

I morse ringde vi till ansvariga personer och sa att vi ångrat oss och frågade om vi fick vara kvar på det gamla dagiset och det fick vi! Lilla prinsessan är glad och jag och maken känner att det var rätt beslut, även om vi från början tänkt oss något annat.