"Det strålar en stjärna förunderligt blid. I öster på himlen hon står. Hon lyst över världenes oro och strid i nära två tusende år.
När dagen blir mörk och när snön faller vit, då skrider hon närmre, då kommer hon hit, Och då vet man, att snart är det jul.
Ty julen är härlig för stora och små, är glädje och ljuvaste frid.
Är klappar och julgran och ringdans också, är lycka oändligen blid. Är ljus, allas ögon då stråla som bäst, och stjärnorna tindra som mest, och där ljuset är - där är det jul!"
Natt över Betlehem.
Den här sången har inte riktigt samma innebörd för för mig längre. Förr var det en vacker julsång som kändes mysig och full av tradition, men perspektiven har förändrats. För två år sedan åkte jag till Palestina/Israel och och fick uppleva mer än jag någonsin trott. Jag tycker själv att jag har rätt bra koll på vad som händer på västbanken och i övriga landet, men detta var verkligen en ögonöppnare. Den strålande stjärnan kan lika gärna vara en bomb som briserar och julen är inte så härlig och full av frid, när man inte har någonstans att bo för att man blivit utkörd ur sitt hem där man bott i 40 år, med en timmes varsel.
En stark minnesbild jag har var från Betlehem är när jag satt på ett hustak med en värdfamilj och såg aftonstjärnan lysa klart från himlen, mitt i denna kaotiska stad bakom muren som numera delar det heliga landet. Det var en speciell känsla att sitta där och tänka på julen och stjärnan över Betlehem.
I dag ska jag sända en tanke till alla dem som har det jobbigt och vara mycket tacksam över hur bra vi har det.
torsdag 24 december 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar