Julfrid

Hoppsan, jag har visst slutat blogga... Nu är jag i alla fall tillbaka. Julfriden har sänkt sig över Rucklet. Gott nytt år!

Kika på vårt färdiga matrum

Vi har letat länge efter matrumsmöbler och för ett tag sedan hittade vi precis de vi ville ha. Stolar, bord och skåp är nästan 60 år gamla och vi köpte dem av ett gammalt par som skulle flytta. Jag är så nöjd med dem. Det är klart att vi hade kunnat gå på den lokala möbelaffären och beställa ett sådant här matrumsmöblemang, för det tillverkas fortfarande, men en del av charmen är att det syns att de inte är helt nya.




Maken åkte genom halva Sverige för att hämta dem, men det var det värt.


Jag har kompletterat matrumsmöblemanget med ärvda krukor från farmor som passar perfekt till inredningen.


På bordet ligger en blå linneduk och en vit broderad duk som farmor gjort till mig. Hon säger att det är en kaffeduk, men jag tycker att den är så fin att den måste ligga framme jämt.



Samma dag vi lyfte in möblerna i det färdiga matrummet köpte jag lite blommor för att fira. Snittblommor gör mig alltid glad och det känns så lyxigt att ha en full vas att titta på.

Fasaden förändras

Nu är det dags att visa hur det ser ut hos oss. Det är fortfarande väldigt mycket ruckel, alla fall på utsidan, men vi är på god väg mot ett palats...

Framsidan av huset är isolerat och en specialduk är påsatt. Nu håller vi på att spika fast den nya fasaden.



När vi köpte huset var det fläckvis grönt, men vi byter till stugröd.


I dag har vi börjat städa gården inför vintern. Så här ser det ut just nu. Det måste bort innan snön kommer. Det skulle inte vara så roligt att nåt sånt här tinade fram till våren.

Vanvårdad blogg

Tur att man inte kan bli av med sin blogg på grund av vanvård. I så fall hade jag åkt dit för längesedan. Men det positiva med min frånvaro på bloggen är att det faktiskt har hänt en hel del i rucklet. Matrummet är färdigt så när på en gardin, lite tavlor och en och annan hylla.

Sedan så har vi hunnit en bit med framsidan av huset. Vi har slitit bort den gamla fasaden och tilläggsisolerat. Nu är det bara den nya fasaden som ska upp. Stommen till altanen och balkongen är uppsatt, men vi gör inte färdigt dem innan vintern, de får vänta till nästa sommar.

Inne håller vi på att göra färdigt entren och hallen. Dessutom har vi påbörjat att riva ut badrummet på övervåningen. Det är nästa projekt som ska bli klart.

Resultatet

Första tjejmilen var en upplevelse vill jag lova. Inte odelat positiv dock. Jag är nöjd med min insats, men skitbesviken på resultatet.

Början på loppet var hemskt. Jag ställde mig i startgrupp tre, men hamnade i startgrupp fyra av någon anledning. Gissningsvis för att startgrupp tre var för stor. När startskottet gick var det trångt. Det gick inte att ta sig fram mellan alla kärringar som gick. Om man har bestämt sig för att gå får man banne mig ställa sig längre bak! Jag blev otroligt frustrerad. Arrangörerna borde alla fall kunna ordna så att de som inte har tidtagning tvingas ställa sig i de sista startgrupperna.

När jag väl fick chansen att springa tog jag i för kung och fosterland. Det är på tok för fort för mig. Jag insåg att jag inte skulle orka hela vägen, men kämpade på så länge det gick. Det var en upplevelse att springa bland så mycket människor. Jag springer ju alltid ensam.

Efter några kilometer kroknade jag totalt och orkade inte ta ett steg till, så jag var tvungen att börja gå. Jag gick en hel evighet och sedan sprang och gick jag om vart annat. Sista kilometern in i mål kändes lätt och jag hade fått flyt igen så då sprang jag och kände: är det redan slut?

Sluttiden vill jag inte ens avslöja för att den är så dålig. Det enda bra med den är att jag har en lätt tid att slå nästa år. För jag kommer definitivt tillbaka och då kommer jag att ställa mig längst fram i en startgrupp. Så det så!

Tjejmilen

Om några timmar är det dags! Jag sitter på hotellrummet och laddar upp.


Jag återkommer ikväll och berättar hur det gick.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Äppelpaj

Fåglarna i vår trädgård och jag har väldigt olika uppfattning om vem det är som ska äta upp äpplena i äppelträdet. Jag hävdar med bestämdhet att det är människoföda, medan fåglarna säger att det är fågelmat. Det är bara att inse att jag håller på att förlora slaget. De kan tillbringa så mycket mer tid där än jag. Vi hann i alla fall plocka in så pass mycket äpplen att det räckte till en paj.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Test

Jag testar att blogga från telefonen.


- Posted using BlogPress from my iPhone

En uppenbarelse

Nu ska jag erkänna något... jag har aldrig tidigare gjort våffelsmet själv utan har bara köpt färdigt våffelpulver på affären. Av någon anledning har jag trott att våffelsmet är svårt och krångligt att göra. Jag har hört talas om diverse recept med öl, vischyvatten eller samarin för att få dem fluffiga.

I går ville lilla prinsessan absolut ha våfflor till middag och snäll mamma som jag är lät jag henne få sin vilja igenom. Ve och fasa! Vi hade ingen våffelmix i skafferiet. Eftersom lilla prinsessan var mycket bestämd och vägrade äta något som helst annat, när hon blivit lovad våfflor fick jag bita i det sura äpplet och ta fram en kokbok med ett våffelrecept. Döm om min förvåning när jag såg att de enda ingredienserna som behövdes var: vatten, vetemjöl och vispad grädde. Inga ägg eller andra konstiga ingredienser.

Lätt skeptisk började jag göra i ordning smeten och värma laggen. Smeten såg ut som våffelsmet ska och jag började göra första våfflan.

Ivrigt påhejad av lilla prinsessan (som stod brevid på en stol)lyfte jag ut den färdiga våfflan ur laggen. Vi smakade på den direkt, utan sylt och grädde. Den var väldigt god. Jag måste säga att det är nog den godaste våffla jag ätit. Frasig som tusan blev den också. Det är superenkelt att göra egen smet och det har jag aldrig fattat. Varför köper man dyra pulvermixer när det är så enkelt att göra egen. Hädanefter ska jag alltid göra egen smet. Prova du med!

Frasvåfflor
3 dl vetemjöl
2 dl kallt vatten
3 dl vispad grädde
Rör i hop vattnet och mjölet till en jämn smet (den blir tjock). Vispa grädden och vänd ner den i smeten. Låt smeten vila en stund medans järnet blir varmt. Grädda.

Det händer mycket nu

Framstegen i rucklet är många just nu, men ingenting är helt färdigt. Vi har numera en stomme till en altan och balkong, ett nytt golv i matrummet och en ny ytterdörr på annan sida av huset. Under veckan ska vi försöka få in den nya balkongdörren och riva fasaden på framsidan av huset. Tapeterna till matrummet är beställda (och kommer på fredag) och jag hoppas att vi ska hinna tapetsera matrummet också, men jag tror att det är att begära för mycket. Vi får väl se.

Statusuppdatering, iPhone

Cirka en vecka efter mitt arga brev till försäkringsbolaget fick jag ett brev från dem. De talade om att de avslutat mitt ärende och att jag inte skulle få tillbaka min trasiga telefon, däremot skulle jag få pengar insatta på mitt konto om jag lämnade ut mitt kontonummer. Dagen efter beställde jag en ny telefon. :-)

Min iPhone är trasig

Min iPhone har gått sönder och jag skickade den på lagning för åtta veckor sedan, något som försäkringsbolaget sa skulle ta två till tre veckor. En knapp som gör telefonen ljudlös fungerade ej och skalet på telefonen var sprucket.

När det gått fyra veckor ringde jag försäkringsbolaget och frågade vart min telefon tagit vägen. Kvinnan som svarade sa: Ja det förstår jag att du undrar. Sånt här brukar bara ta fem dagar. Hon skulle kontrollera vad som hänt telefonen och ringa upp mig. Jag fick uppfattningen att hon skulle ringa samma dag. När jag inte hört något på ett par dagar ringde jag upp dem igen och fick besked av en annan kvinna att hon skulle maila kvinna 1 som skulle ringa upp mig, men inget samtal kom.

Efter fem veckor ringer jag upp ytterligare en gång och pratar med en tredje kvinna som hänvisar till ansvarig handläggare för ärendet. Då fick jag äntligen något besked. Bolaget som skulle laga telefonen saknade delar och väntade på dem. Inom två veckor till skulle jag få telefonen.

Döm om min förvåning när jag häromdagen öppnade paketet med den tillbakaskickade telefonen och finner den i samma skick som när jag skickade in den. Det vill säga: TRASIG!
Fick mobillagningsföretaget inte tag på några reservdelar, eller vad är det frågan om? Hur svårt kan det vara att byta ett skal på en iPhone?

Skalet är fortfarande sprucket, vilket gör att det lätt kan tränga in vatten och fukt, vilket kan skada elektroniken och förstöra telefonen totalt. Knappen som gör telefonen ljudlös är fortfarande lös och åker ur sitt läge.

Jag har inga planer på att betala 1500 kronor för något som inte är lagat, så jag ringer upp försäkringsbolaget ännu en gång. De meddelar att jag måste skicka in telefonen igen, för att de ska kunna göra en bedömning av telefonens skick och om den går att laga. Gör den inte det så får jag en ny.

I kväll har jag suttit och filat på ett mail till försäkringsbolaget och jag räknar med att mitt ärende får högsta prioritet. MORR!

Sanden är på plats igen

Så här ser de färdiga stolparna ut. Mycket jobb för något som knappt kommer att synas.



Nu har vi hunnit skotta igen alla gropar, så nu ser framsidan på tomten ut som förut, med den lilla förändringen att det sticker upp små betongklumpar på några ställen.



Så fort som möjligt ska vi beställa ett lass med matjord att lägga ovanpå all sand. Det ska bli skönt att äntligen få en gräsmatta.

Stolparna är på plats

Här nedan ser ni makens avancerade lösning på formar till stolparna som altanen ska byggas på. Som sagt, det är viktigt med milimetrarna och allt ska vara spikrakt, både vågrätt och lodrätt. Nu är stolparna i allafall gjutna, så snart kan vi plocka bort träet och fylla igen groparna igen.

Grunden är lagd

Nu är bottenplattan färdig. Det går framåt...

Formarna är färdigbyggda

Nästa steg i altanbygget var att bygga formar. Vi ska gjuta bottenplattor under varje stolpe för att altanen ska stå stadigare. I formen ligger armeringsmatta för att det ska bli stabilare. Armeringsjärnen som står upp är till för de kommande gjutna pelarna som altanen sedan ska ligga på. Runt formen har vi skottat tillbaka lite jord, för att formen ska ligga på plats. Jag har lärt mig att det är väldigt viktigt med milimetrarna. Min make är noga med sånt.

Isolering i marken

Första inlägget om hur vi bygde altanen. När äntligen grävmaskinen varit på besökt och gjort stora hål i vår gräsmatta kunde vi börja isolera i marken. 2x2 meter isolering där stolparna så småningom kommer att stå.

Grillning och altanbygge

Vädret gör att blogglusten är väldigt dämpad, men nu har jag en del att blogga om, så den närmsta veckan kommer jag att göra ett inlägg varje dag om bygget av vår nya altan. Jag och maken hade tänkt oss en altan med tak. Altanen kommer att sitta på framsidan av huset eftersom det är söderläge där. Med andra ord kommer vår altan även vara farstukvist.

Taket som vi tänkte oss har den senaste tiden inte känts rätt för huset. Så nu i sista stund har vi tänkt om. Vi kommer i stället för tak, bygga en balkong ovanpå altanen. Jag hittade ingen riktigt bra bild när jag försökte googla fram ett foto av hur det skulle kunna se ut. Detta är väl det som kommer närmast. Jag tror att det kommer att bli superhärligt att kunna öppna balkongdörren alla varma sommarmornar, ta ut kaffet och tidningen och sitta där ute i solen.

Sedan har jag ett tips till alla grillsugna. I väntan på att altanen ska bli färdig och vi kan köpa en ny grill har vi köpt en grillhink. Den är liten, praktisk och fungerar förvånansvärt bra. Vi har använt den ett par gånger nu och är mycket nöjda. Du hittar den på Coop.


Jag har hittat ett salladsrecept (i senaste Elle) som passar mycket bra till grillat kött. Melonsallad med halloumi och pinjenötter. Den är fräsh och god. Vi åt grillat nötkött till. (Klicka på bilden så kan du läsa receptet)

Fanfarer och trumpeter

I dag är en stor dag. En milstolpe har passerats. Nä, jag pratar inte om kronprinsessan Viktoria och herr Daniel Westlings bröllop. I mitt liv har något långt mycket viktigare skett. Jag har i dag inte ätit godis eller druckit läsk på två år. TVÅ ÅR! Ett stort hurra för mig!

Det är riktigt roligt att kunna konstatera att jag gjort mig av med dessa laster. Jag har inte heller några planer på att börja äta godis eller dricka läsk heller. Jag gör det kanske om jag blir sugen, men jag tror ärligt talat att jag klarar mig utan. Ett kolsyrat vatten med smak fungerar precis lika bra som läsk och har inga E-nummer i sig.

Att stanna eller gå, det är frågan

I veckor har jag och maken funderat. Fram och tillbaka, utan att komma fram till något vettigt beslut. Vi har vänt och vridit på argumenten och försökt se på saken ur olika perspektiv, men ändå inte kommit fram till någon bra lösning.

Men i går tog vi beslutet att...

...lilla prinsessan ska få byta dagis. Vi har blivit erbjudna att börja på dagiset som ligger några hus bort från rucklet och det verkar vara ett bra dagis. Direkt när vi tagit beslutet infann sig en dålig känsla i magen. Det kändes verkligen fel att byta. Lilla prinsessan trivs bra på det dagiset hon är nu och har bra fröknar och roliga miljöer att leka i. Hela kvällen kände både jag och maken att vi hade ont i magen och mådde dåligt över beslutet. Vi tror förvisso inte att det nya dagiset är dåligt, det är bara det att det gamla dagiset är så himla bra. Det enda skälet till att byta dagis är att det nya ligger närmre hem. Det gamla dagiset ligger i och för sig inte långt bort heller. Fem minuters bilväg från oss. Det nya ligger som sagt två minuters gångväg från oss. Ur lilla prinsessans perpektiv är det gamla dagiset bäst. Hon har redan kompisar och är trygg, så att byta dagis vore egentligen bara bra för mig och maken.

I morse ringde vi till ansvariga personer och sa att vi ångrat oss och frågade om vi fick vara kvar på det gamla dagiset och det fick vi! Lilla prinsessan är glad och jag och maken känner att det var rätt beslut, även om vi från början tänkt oss något annat.

Diskbänk och spis

När lilla prinsessan fyllde år fick hon en diskbänk som jag gjort själv. Den har jag glömt att visa upp. Lilla prinsessan är helnöjd och använder den varje dag. Enda felet, enligt henne, är att hon inte har rinnande vatten.

Spisen fick hon först, men hon tycker egentligen det är roligast att diska. Då fick jag idén (med lite inspiration från den här bloggen) att göra en diskbänk av våra överblivna saker från renoveringen. Det enda jag behövde köpa till var kranen.

Hallonbuskarna, ett ogräs?

Jag har bestämt mig för att göra i ordning trädgården, för nu har jag ledsnat på att den ser ut som skrutt. Vi har bara skjutit det på framtiden för att det är så mycket annat som går före hela tiden, först huset sedan trägården, bestämde vi oss för när vi köpte huset. Men som sagt var, nu har jag ledsnat.
I går tog jag och grävde upp alla hallonplantor som har självsått sig i rabatten med tulpaner och flyttade dem till ett lämpligt ställe i trädgården. Jag gillar hallon jätte mycket, men inte bland tulpanerna. De är som ett ogräs som breder ut sig överallt.

Det är grannens hallon som sprider sig till oss, men det lustiga är att deras egna hallon knappt växer, men hos oss frodas de som bara den. Konstigt. Få se om våra nya grannar kan få liv i dem igen.

På begäran

Så här ser vårt blivande badrum ut. Som ni ser så är ett tag kvar tills jag kan hänga in handdukarna.

Nu är vi i gång

En månads bloggpaus har det blivit, helt oplanerat egentligen. Jag har inte känt någon större lust att skriva om rucklet därför att det inte har hänt någonting. Vi har inte renoverat alls på en lång stund. Men nu är vi i gång igen. Under "kristi flax" helgen har maken jobbat som en galning medan jag och lilla prinsessan har rymt till varmare breddgrader. Mycket bra arbetsfördelning tycker jag.

Matrummet är nästan färdigt. Det är bara parketten som saknas. Maken har brytit upp golvet, reglat det och lagt ner golvvärmen. Toaletten på övervåningen är totalt utriven, så nu är det hög tid att börja fundera över vad vi vill ha för kakel & klinker och exakt vart toadörren ska sitta. Det är många svåra beslut som ska fattas. Hallen på bottenvåningen är också på god väg att ta form. Det är härligt att vara på gång igen.

Träningsjäkt

Mätaren som visar hur många dagar det är kvar till tjejmilen snurrar i en rasande fart. Så känns det i alla fall. I dag är det 149 dagar till tjejmilen och i bästa fall innebär det 74 träningar innan det är dags. Oj oj oj, hur ska detta gå? Kommer jag orka springa i en hel mil? Jag har inte börjat träna på asfalt än, utan springer bara inomhus.

Jag måste försöka klämma in ett löppass senare i kväll, när huset är städat och lilla prinsessan sover.

Tegel eller ej

Medan vi snickrar i full fart i matrummet, funderar vi också på hur vi ska göra med hallen. Det mesta har vi klart för oss hur vi vill ha det, men vi tycker olika om en sak. I hallen har vi en stor murstock. Frågan är, ska vi gipsa över och dölja eller knacka fram och ha teglet synligt? Det skulle kunna vara en fin detalj, men personligen är jag inte så jätteförtjust i telgel.

Glad påsk

Den här påsken firar vi både påsk och lilla prinssesans födelsedag. Jag önskar er en riktigt glad påsk!

Matrummet tar form

Det går framåt med renoveringen av rucklet. Matrummet börjar ta form. Nu är det egentligen bara taket som ska sättas upp och golvvärme och golv som ska läggas. Jag är så sugen på att få ställa in möbler i rummet. Det ska bli så roligt att få ett rum till.

För några veckor sedan såg matrummet ut så här:


Till att sedan se ut så här:


Nu är vi på gång och jag hoppas att det inte dröjer så många veckor innan jag kan börja välja tapeter.
Vi har förresten skapat en ny trend i vårt matrum. Ni har väl hört talas om köksöar? Vi har nu i vårt matrum en ... tada... matrumsö. Parketten är uppsågad runt alla väggar på detta sätt:


Anledningen till att det ser ut så, är för att vi skulle lägga extra golvåsar och var tvungen att göra det innan vi gipsade väggarna. Golvet ville vi ha kvar, så att vi har något att stå på när vi sätter upp taket. Det blir så vingligt att stå med stegen i sågspån när man ska spriak tak. Been there, done that. Matrumsön blev sådeles lösningen på vårt problem.

Blåa bär

Jag, maken och lilla prinsesan har tillsammans tillbringat nästan hela förra veckan i sjuksängen. Först åkte maken dit på världens förkylning, sedan tog jag över stafettpinnen för att tillsist avlösas av lilla prinsessan. Så nu försöker jag vitaminboosta. I dag gjorde jag blåbärssmothie som enbart beststod av mjölk och blåbär. Det blev riktigt gott.


Å på tal om blåbär så fick jag tulpaner för några veckor sedan. De här tulpanerna var uppblandade med blåbärsris. Riktigt fint var det. Tulpanerna dog, men blåbärsriset började knoppa sig, så det har jag sparat. Nu har det till och med börjat blomma. Jag trodde att det inte gick att odla blåbär, men mitt ris verkar trivas med enbart vatten.

Några kilometer tillryggalagda

Med stapplande steg klev jag upp på löpbandet, för att en viss stress inför kommande millopp har börjat infinna sig. I början gick det trögt, men tv:n underlättar att glömma. Ungefär 5 minuter in i Mästarnas mästare kändes det rätt ok. Det var inte OS-tempo direkt, men jag hasade mig fram på löpbandet i hyfsad fart. 35 minuter senare klev jag av och sparar resten av TV-programmet till nästa gång. Så avslöja inte vem som åkte ut.

Det har varit lite mycket

Jag såg i dag att jag inte uppdaterat bloggen på en månad. Första tanken var: Oj är det så länge sedan? Saken är den att jag inte riktigt prioriterat bloggandet den senaste tiden. Det har varit lite mycket med makens dubbla jobb (och nu nyopererad och sjukskriven), mitt eget flängande jobb och att försöka hitta tiden till att hinna med lilla prinsessan. Och det är inte ursäkter till att jag inte bloggat, utan mer ett konstaterante att man inte kan hinna allt. Nu börjar jag se en ljusning i tillvaron och ska försöka ägna lite mer tid till denna styvmoderligt behandlade blogg.

Morr

Nu har även jag drabbats av SJ:s inställda tåg. Planen var att jag skulle åka tåg till Uppsala på torsdag, men se det ville inte SJ. De ringde mig i dag och sa att tåget var inställt.
- Du får pengarna tillbaka och ombeds att boka om biljetten. Jag testade att ringa kundtjänst ca 20 gånger. När inte det fungerade vände jag mig till SAS i stället, så nu tar jag flyget i stället.

Fängslande statistik

För fyra månader sedan installerade jag google analytics, ett statistikprogram, till min blogg. Det är mycket fascinerande. Jag kan konstatera att det är 400 unika personer som har besökt min blogg och många av dem återvänder många gånger. Jag blir ju så klart supernyfiken på vilka ni är, för jag tror bestämt att jag inte ens känner 400 personer. Skriv gärna en rad och berätta!

En annan rolig sak jag kan se med det här statistikverkyget är vad folk har googlat på när de hittat hit. Någon har googlat på "arbetstid - badrum". Hmm, jag hoppas du hittade vad du sökte. Jag tror inte att jag någonstans har skrivit vad den exakta arbetstiden på vårt badrum blev, men med torktider och andra saker som gjorde att det blev stillastående skulle jag gissa på 5-6 veckor.

Någon annan har hittat hit genom att googla på "världens godaste kakor" Ett hett tips: Kanelhjärtan från makens bageri!

Godsaker

Det är inte bara byxor maken kommer hem med på kvällarna. Härom kvällen kom han hem med denna hallonpaj.


Mycket god! I bland är det inte dumt med en sockerbagare i familjen. Eller det är det väl förresten aldrig...

Röda brallor gör renoverandet roligare

Nu är det dags att dra igång bygget igen, hälsade maken när vi möttes vid bilen för gemensam hemfärd från jobbet. Med sig hade han ett par nyinköpta arbetsbyxor till mig. Gissa om jag blev glad. Jag har många gånger önskat att jag haft sådana. Riktiga arbetsbyxor från blåkläder eller jobman. Mina gamla joggingbyxor har sett sina bättre dagar och håller knappt i hop längre. Det går nästan att göra hål i den bara genom att titta på dem, för tyget är så tunt.


I kväll ska vi sätta upp en vägg i det nya matrummet. Tjoho! Det går framåt. Jag ska strutta runt med mina röda brallor och ha hammaren i den avsedda fickan och tumstocken i den andra.

Drabbad av akut latmask

Som jag tidigare har berättat har jag bestämt mig för att springa tjejmilen. Under hösten har jag faktiskt tränat med viss regelbundenhet, men den senaste månaden har jag varit drabbad av "latmask". Helt otroligt vad slapp man blir av det. Jag har knappt rört mig överhuvutaget och till och med tagit bilen till jobbet. Skämmes.

Nu har jag tagit tag i latmasken och försökt jobba bort den. I går sprang jag några kilometer och det gick mycket lättare än vad jag trodde. Jag var säker på att jag inte skulle orka springa mer än någon minut, men 20 minuter senare klev jag av löpbandet och konstaterade att "det där var faktiskt inte så jobbigt". Jag tror jag hade viss draghjäp av laptopen som numera står parkerad på bra avstånd från löpbandet. Det är så mycket lättare att springa om man kan konsentrera sig på en bra film under tiden.

Gott nytt år

Det nya året firade vi långt in i skogen i ett jättemysigt hus med trevligt sällskap. Lilla prinsessan fick stanna hos mormor och morfar, medan maken och jag gav oss av på äventyr.